Trixi

Bosse och Paco är hos mig idag, jag ska vakta dom medan deras övriga flock är på kalas.

Idag fyller jag 6 år.
På morgonen var jag vaken tidigt, jag gick och vankade av och an och väntade på min present...


... men det kom inget paket! istället fick jag en upplevelsepresent! Så fort alla vaknat packade vi en matsäck, tankade bilen och åkte iväg. Vi kom till min favoritsjö, långt borta hemifrån. skogen står tät runtomkring och det finns inga hus i närheten.


Jag älskar att bada här, det är varmt i vattnet och långgrunt. Oturligt nog var det fler som kommit på idéen att åka till min sjö så jag kunde inte springa fritt utan fick vara fast i snöret.


Efter ett tag ropade matte att det var mat men jag kände att jag inte hade tid att äta - det var mycket viktigare att bada. Jag ropade åt henne att jag skulle rusa upp med öppen mun så kunde hon kasta in mackan där. Det funkade fint att göra så och jag behövde inte ödsla dyrbar tid på att sitta vid matbordet.


Efter någon timme tog vi och strosade runt sjön, vi kom till en bro där jag stod ett tag och tittade på vattnet som rann nedanför. Vi hittade också en strand där det låg flera båtar uppdragna, jag ville gärna åka ut på en tur men matte sa att man inte fick låna andras båtar utan lov så då fick det vara. Men jag provsatt i en båt, bara för att känna hur det skulle kunna kännas.


Så småningom var det dags att avsluta dagen. Jag var faktiskt aningen trött när vi kom hem och la mig i min favorithörna. Somnade,  sov djupt till dess att matte ropade att middagen var klar. Det har varit en mycket bra födelsedag!

När jag vaknade på fredag förmiddag så föreslog jag matte att vi skulle åka på noffeträffen istället för att gå på skogspromenad, det skulle nog bli kuligare med träff än promenad. Okej, sa hon. Husse ville också följa med så vi åkte iväg. När vi kom till en vägkorsning visste vi inte riktigt åt vilket håll Vadstena ligger men vi chansade och svängde till vänster. Och vi åkte och åkte, till slut, i kvällningen, kom vi till ett ställe med en skylt. Det här är inte Vadstena, sa matte. Då är det bäst vi fortsätter, sa husse. Och jag, jag var bara trött och hungrig och började bli less på den grusiga vägen.


Efter ett tag såg vi en skylt på vilken det stod Polcirkelportalen och dit gick vi. Och ett underverk skedde! Tillvaron ljusnade! jag blev glad och pigg igen och kände mig fylld av kraft och energi!


Sen när vi kände oss styrkta av portalens kraft så fortsatte vi efter den grusiga vägen, vi hade ju inget annat val. Men då hände något besynnerlig... vägen tog slut! jag grunnade ett tag över hur detta skulle lösas men sen bestämde jag att vi helt enkelt skulle följa pilen.


Och det var tur att vi gjorde det! Vi kom till ett trevligt hus med snälla människor där vi fick äta och dricka och jag hittade till och med en sängklädeshög jag kunde lägga mig att sova på.

Idag har jag övat simhopp, särskilt har jag tränat att hålla bakbenen sträckta.

Igår var flocken vid havet, jag hoppade runt bland klipporna (ni kanske inte ser mig för jag har kamoflagefärg för klippor) och plaskade i vågorna som rusade mot stranden.


Efter ett tag blev vi hungriga. Jag fick bullar med vaniljkräm och socker på, det smakade mycket bra.


På hemvägen stannade vi och åt blåbär. Matte var så exalterad av allt socker hon ätit så hon kunde inte hålla kameran stilla. Jag var också lite uppspelt.

Idag fick jag en sån badmojäng som jag längtat efter så mycket!


Den är så rolig att jaga...


... och jag känner mig så stolt när jag simmar tillbaka in till land med den.

Äntligen! Efter flera dagars ösregnande blev det torrt. Jag gick ut på ängen bland blommorna och satt och mediterade länge i den vackra kvällssolen.

I dag kom brevbäraren! Jag är så spänd på vad som finns i kuvertet...


Vilken snygging! Den bilden ska jag sätta upp på väggen vid min dagkudde!
Jag är så glad, så glad, voff voff yyyyl.

Satt och väntade på brevbäraren hela förmiddagen men han kom aldrig. Till slut gav jag upp, behövde gå på toa.
Jag fortsätter vänta i morgon!

En riktigt Glad midsommar önskar jag alla mina vänner!

Gårdagen var en hungrig dag, jag hade det ganska tråkigt och mina tankar gick hela tiden till mat och äta.

En annan sak: Nu när det är badsäsong så visar vi badbilder på nostricket.blogg.se
Alla är välkomna att maila sina badbilder till [email protected]
Skriv några rader om vem som finns med på bilden.

Idag fick jag höra att min kompis Joppe gått till hundhimlen.

Nästan 30 grader varmt, jag sitter i skuggan med kall handduk. Har blivit lovad en spiralmakaron om jag tittar i kameran.

Husse köpte ett nytt shampo till mig och genast skulle matte prova det. Hade jag anat vad som väntade mig hade jag gömt mig under soffan!


Efteråt var jag tvungen att ställa upp på bild trots att jag var blöt i håret.

På min kvällspromenad sprang jag ikapp min kompis Trixi d.ä. Jag blir alltid tokglad när jag träffar henne. Under vintern ses vi väldigt sällan men när sommaren kommer går vi nu och då på samma strövarstigar.

Årets första baddag! Det har varit en varm dag, min tunga hängde ut och ner när jag låg på altanen. Då började jag tänka på att min kära badsjö säkert är fylld med vatten nu. Jag tjatade på matte och husse att vi skulle åka dit och till slut gav dom med sig. Tyvärr var det fortfarande kvar en massa is men jag hittade en öppning där jag kunde blöta tassarna och magen. Simma fick jag inte, jag var fast i snöret för matte var rädd att jag skulle drukna mellan isflaken.

Jag har en bäbis. Tror jag. En stor en, och den är bevärlig att bära runt, särskilt i trapporna. Det tar tid att gå upp eller ner då jag måste vara så väldigt försiktig för att den inte ska dunka i och göra sig illa. Ibland ger jag bara upp och parkerar, det brukar komma bärhjälp så småningom.

Idag har jag varit på en riktig långpromenad. Jag satt ett tag på en bro och tittade på bilarna som rusade fram och tillbaka under mig.


När jag kom hem satte jag mig och tittade i skärmen.
Jag har gått med i Facebook, satt in lite bilder där och fått kontakt med några vänner. Om du vill se mig där så heter jag Trixi Norfolkterrier.

I morse sa vädermänniskan på TV att våren hade kommit. Då blev jag så glad, så himla glad och rusade ut. Och det var sant! Ni ser ju att det syns lite grått av asfalten på gatan bakom mig!

Suck och stön... finns väl trevligare saker att göra en lördagkväll...


... men efteråt satt vi och pratade och skrattade i flera timmar.