Trixi

Lobeiro's Don't Worry Be Happy

Resedag

När jag vaknade på fredag förmiddag så föreslog jag matte att vi skulle åka på noffeträffen istället för att gå på skogspromenad, det skulle nog bli kuligare med träff än promenad. Okej, sa hon. Husse ville också följa med så vi åkte iväg. När vi kom till en vägkorsning visste vi inte riktigt åt vilket håll Vadstena ligger men vi chansade och svängde till vänster. Och vi åkte och åkte, till slut, i kvällningen, kom vi till ett ställe med en skylt. Det här är inte Vadstena, sa matte. Då är det bäst vi fortsätter, sa husse. Och jag, jag var bara trött och hungrig och började bli less på den grusiga vägen.


Efter ett tag såg vi en skylt på vilken det stod Polcirkelportalen och dit gick vi. Och ett underverk skedde! Tillvaron ljusnade! jag blev glad och pigg igen och kände mig fylld av kraft och energi!


Sen när vi kände oss styrkta av portalens kraft så fortsatte vi efter den grusiga vägen, vi hade ju inget annat val. Men då hände något besynnerlig... vägen tog slut! jag grunnade ett tag över hur detta skulle lösas men sen bestämde jag att vi helt enkelt skulle följa pilen.


Och det var tur att vi gjorde det! Vi kom till ett trevligt hus med snälla människor där vi fick äta och dricka och jag hittade till och med en sängklädeshög jag kunde lägga mig att sova på.

Men oj var är du på väg? Till världens ände? Det är nog ingen fara - vi brukar också åka upp i landet mot fjäll och skog! Man kommer alltid hem igen! Tack och lov för att människorna har hemlängtan!

Vad skönt att se att det var trevliga människor ni åt hos!

Kramar

Mamma

-Nej, vi förstår precis vart det gick fel från början. Ni skulle ha tagit HÖGER!!!

Men det ordnade ju sig med energicirklar och käk. Vilken otroligt tur att dom har skola på polcirkeln. Det klagas ju en del på skolmaten Trixi, så vi undrar ju vad du tyckte?! Var det en internatskola eftersom du hittade så sköna sängkläder?

Vi hade det roligt på noffeträffen och Frasse han visade cirklar må du tro. Han dansade som en gud.

Kickan tappade kläder som han fick hämta (slarv-kickan) och han var så stilig må du tro.

Du får säkert se det på bloggen hans om ett tag.



Tassar från två rätt så trötta bruttor. Det är jobbigt att vara chef även för campingar har vi nu erfarit....

Hej Summer, Yoda och Romeo! Ja, det var ett riktigt äventyr och det var bra att det slutade lyckligt. Och jag såg att Yoda varit ute och träffat en massa får, det måste ha varit spännande!



Hej Mamma! Jag är hemma nu och allt gick bra och jag mötte många snälla människor. En farbror trodde att jag var en björnjägarhund (och det kanske jag är?) men en tant misstog jag mig dock på, jag trodde hon var snäll och trevlig men medan hon kliade mig så hörde jag att hon sa att jag nog var lite mullig. Pyttsan! Mullig kan hon vara själv.



Gomårrån G&K! Ååh, ni har sommarchefsjobbat, förstår att ni är trötta, det kräver mycket energi att se till att allt fungerar enligt reglerna. Jag skulle också vilja jobba som chef (matte säger att jag har anlag för det). Och, visst, vi skulle ha tagit höger! Men så där blir det när man har två val, ibland blir det fel. Men den här gången råkade det bli rätt ändå för vi kom till mattes bror och hans fru! Skolan är ingen riktig skola nu, den har varit skola förrivärlden, nu är det ett vanligt hus (och maten var bra). Och det ska bli spännande att se Frasse stila sig!

Hej Trixi!! Tack för tassavtrycket i min blogg. Nu har mamma börjat bli frisk. Det är för att jag har gosat en massa med henne. Vi noffar är nämligen bra på att ta hand om våra tvåbenta.



Det ser ut som att du har varit jääättelång borta. Och att ligga på en klädhög och sova är så klart en fin aktivitet när man åkt och åkt och åkt.



Voff och tass från Dixie!!