Sagodag
Idag har Bosse, Nisse och jag gått på kurs på ängen. Vi har tränat Hit
och Sitt stilla.
När vi varit duktiga och visat att vi lärt oss något får vi en fjärdedels
frolic var (liiite snålt, eller hur?).
När kursen var slut fick vi springa fritt.
Bosse och Nisse gruffar inte längre, istället springer dom och jagar varandra.
Jag håller mig vid sidan om och tittar på (och tro inte att jag inte kan
springa lika fort som dom!!!).
När jag springer går det så fort att kameran inte hinner med.
Innan vi avslutade dagen fick vi varva ner och lyssna på en sedelärande
saga. Den handlade om en hund som inte lyssnade på husse och matte
utan stack iväg till skogs efter en skata. Där sprang han vilse och mötte en
björn som ville ha honom till kvällsmål men han lyckades komma undan i
sista sekunden. Sen träffade han på en elak människogubbe som skulle
fånga honom men han bet gubben jättehårt i ena handen och kunde
slingra sig loss. Efter många, liknande strapatser kom han äntligen ut på en
stor väg och då kom en polisbil med 2 stora poliser och tog honom till finkan.
Som tur var hade han ett chip i nacken så serkreteraren på stationen
kunde spåra hans husse och matte. Dom kom och hämtade honom
men han fick vänta ett bra tag för det var 2 mil att köra. Efter den dagen
brydde han sig aldrig mer om skator.
Vi gick hem och darrade lite och tänkte att vi aldrig mer ska jaga skator.
Du må tro att jag varit orolig och rädd i eftermiddag. Jag har tänkt och tänkt på den där hemska sagan som vi fick höra, den var skrämmande men lärorik :)Jag har lovat mig själv att låta bli skatorna som vi har här runt omkring.Hälsningar Nisseplutten
Oj, oj, det var en hemsk saga. Finns det verkligen hundar som springer bort från sin matte eller husse? Varför skulle man vilja det? Om jag sprionger (jag kan springa fort, fort, jag!) så springer jag i stora ringar runt dom. Så jag vet var dom är.
-Men annars var det ju en rolig dag för er alla tre. Det är kul att lära sig saker, tycker jag. Jag får alltid en hel frolic - eller två - men jag rä ju så mycket större än er, ju!
-Fast det finns en sak jag inte gillar. Det är när matte vill att jag ska sitta. För då kan man ju inte vifta på svansen, ju!
Nisse.
Hoppas du kunnat sova i natt och inte haft alltför många mardrömmar.
Coffee.
Ja, det finns hundar som åtminstone FÖRSÖKER springa bort, jag känner flera stycken. Om du hade varit med igår hade det blivit riktig rusch på ängen. Jag kanske måste ta fem steg när du tar ett.
Jag sov som en stock, inga mardrömmar här :) Nisseplutten
Hm? Det där gäller väl inte om man är katt väl? För det första så kan man smyga iväg långt efter skator och andra fåglar. För det andra så har skatorna en genant tendens att jaga katter…
Fundersamma Hälsningar katten Doris
Vet inte riktigt hur det är *sänker svansen och funderar*. Kanske björnar inte äter katter? Men JAG älskar att jaga katter!
Åh, en vovve som skulle våga jaga mig? Om, jag säger OM, du händelsevis skulle försöka jaga mig och jag stannade och stirrade på dig; vad skulle du göra då? För jag är nog nästan liiite större än du. Och katt.
Hilsen Pysen från Bälsunda
Katter är konstiga prickar. Putte, som bott här längre än jag vill inte leka alls med mig, fast jag är snäll och slickar honom (om jag kommer åt) och skäller när matte stängt dörren och han kommer och vill in - hon hör ju mycket sämre än jag, och han har inte vett att jama, han bara klöser lite på dörren. Och han får dricka i min vattenskål... jag fattar faktiskt inte varför han inte gillar mig. Ibland klöser han åt mig och fräser till och med. Jaga honom har jag inte ens försökt. För att jaga någon måste de ju springa iväg, och det gör inte han, så... Det där att jaga nån har jag aldrig fattat vad det ska vara bra för. Men springa runt ihop med nån är ju kul.
Pysen, du kanske kan förklara för mig varför Putte inte gillar mig? Är det för att han är svart och jag brun?
Pysen.
Om du stannade och stirrade på mig, vad jag skulle göra då? Jag vet inte.... Vifta på svansen? Skälla lie? Gå ner med framtassarna i lekinbjudan? Matte säger att jag ska akta mig för katter, att dom kan klösa mig sönder och samman, men det tror jag inte på. Hon överdriver nog.
Ooops, den här Coffee, matte säger att du är lika stor som Mulle. Och Mulle brukar jag få fräsa åt, för att han ska fatta att jag vill vara ifred i MITT hus! För det är ju det som är poängen, att det är mitt. Både ute och inne. Så även om du Trixi skulle gå ner på "knä" så skulle jag i alla fall inte leka med dig. Optimist! Leka med en hund! Kan man ju inte göra, fattar du väl. Fast du är ju hyfsat bra storlek förstås. Å andra sidan jagar jag iväg grannens katter, dom har tre stycken. En av dom, en röd kille, gillar jag faktiskt. Och matte fattar ingenting;-) Kul va!
Ha det - Pysen.
Vilket jamande det vär här då. Katter är märkliga typer. Jag vill oxå jaga dem men matte säger att jag inte får. Min kompis Oliver har katter boende hos sig och där är det kul. En av katterna, Jaban, fick jag "jucka" på när jag va liten, jag minns att jag gillade att visa att jag bestämde, och det var helt OK för honom. En annan, Gullan, hon brukar krypa under mattan för att jag ska busa med henne. Matte tror att jag inte fattar vad hon vill men jag gillar inte den leken helt enkelt. Men innan Trixi kom till sitt hem fanns där en katt som brukade stirra på mig genom fönsterutan så att jag skakade i hela kroppen, jag fick aldrig komma in i huset då. Mjau på er.