Trixi

I dag, efter middagen, åkte vi iväg med bilen. Färden gick efter en
gropig och hoppig väg. Jag satt på min höga kudde i baksätet och för
varje grop så studsade jag först upp och och sedan ner igen.
Till slut kände jag mig riktigt omskakad.
Så småningom fick jag äntligen gå ur bilen och då var vi i en stor skog.
Efter en stunds strosande uppenbarade sig helt plötsligt en 
hundlekplats. Det fanns det massor av saker att göra där. Jag hoppade
över pinnar, balanserade på höga plankor och sprang genom jätterör.
Det var dyngkul!

Idag ringde jag Bosses matte och frågade om han fick komma
ut och leka och det fick han. Så vi drog iväg till fotbollsplan
och sprang runt runt och hade jättekul. Sen tog vi en sväng ner
till sjön och blötte tassarna.




För ett tag sedan var Bosse sjukskriven och då fick han ta det lugnt,
och det gick inte att busa med honom för han hade en plastkåpa på huvudet.
Efteråt, när han blivit frisk, blev han ganska förändrad. Han började tycka
om att leka och så började han roffa åt sig godbitar (som jag tidigare fått ha för mig själv).
Men han är så snäll, så snäll. Jag får låtsasbita och låtsasmorra åt
honom utan att han blir arg. Och jag blir alltid tokglad när han kommer
och hälsar på mig.