Trixi

Bosse och Paco är hos mig idag, jag ska vakta dom medan deras övriga flock är på kalas.

Idag fyller jag 6 år.
På morgonen var jag vaken tidigt, jag gick och vankade av och an och väntade på min present...


... men det kom inget paket! istället fick jag en upplevelsepresent! Så fort alla vaknat packade vi en matsäck, tankade bilen och åkte iväg. Vi kom till min favoritsjö, långt borta hemifrån. skogen står tät runtomkring och det finns inga hus i närheten.


Jag älskar att bada här, det är varmt i vattnet och långgrunt. Oturligt nog var det fler som kommit på idéen att åka till min sjö så jag kunde inte springa fritt utan fick vara fast i snöret.


Efter ett tag ropade matte att det var mat men jag kände att jag inte hade tid att äta - det var mycket viktigare att bada. Jag ropade åt henne att jag skulle rusa upp med öppen mun så kunde hon kasta in mackan där. Det funkade fint att göra så och jag behövde inte ödsla dyrbar tid på att sitta vid matbordet.


Efter någon timme tog vi och strosade runt sjön, vi kom till en bro där jag stod ett tag och tittade på vattnet som rann nedanför. Vi hittade också en strand där det låg flera båtar uppdragna, jag ville gärna åka ut på en tur men matte sa att man inte fick låna andras båtar utan lov så då fick det vara. Men jag provsatt i en båt, bara för att känna hur det skulle kunna kännas.


Så småningom var det dags att avsluta dagen. Jag var faktiskt aningen trött när vi kom hem och la mig i min favorithörna. Somnade,  sov djupt till dess att matte ropade att middagen var klar. Det har varit en mycket bra födelsedag!

När jag vaknade på fredag förmiddag så föreslog jag matte att vi skulle åka på noffeträffen istället för att gå på skogspromenad, det skulle nog bli kuligare med träff än promenad. Okej, sa hon. Husse ville också följa med så vi åkte iväg. När vi kom till en vägkorsning visste vi inte riktigt åt vilket håll Vadstena ligger men vi chansade och svängde till vänster. Och vi åkte och åkte, till slut, i kvällningen, kom vi till ett ställe med en skylt. Det här är inte Vadstena, sa matte. Då är det bäst vi fortsätter, sa husse. Och jag, jag var bara trött och hungrig och började bli less på den grusiga vägen.


Efter ett tag såg vi en skylt på vilken det stod Polcirkelportalen och dit gick vi. Och ett underverk skedde! Tillvaron ljusnade! jag blev glad och pigg igen och kände mig fylld av kraft och energi!


Sen när vi kände oss styrkta av portalens kraft så fortsatte vi efter den grusiga vägen, vi hade ju inget annat val. Men då hände något besynnerlig... vägen tog slut! jag grunnade ett tag över hur detta skulle lösas men sen bestämde jag att vi helt enkelt skulle följa pilen.


Och det var tur att vi gjorde det! Vi kom till ett trevligt hus med snälla människor där vi fick äta och dricka och jag hittade till och med en sängklädeshög jag kunde lägga mig att sova på.